Jag har tänkt på en grej, hörni. Tjockisar är ju ena fula och vedervärdiga varelser, det är vi ju alla överens om? Har ni tänkt på att de är ett sjuhelvetes lögnaktigt folkslag också? Antingen det eller så är de gravt synskadade, hela jävla feta bunten. Tror ni mig inte? Va, era jävla fettosympatisörer? Besvara då följande frågeställning: hur kommer det sig att fetlagda brudar alltid (och då menar jag verkligen alltid) ger varandra komplimanger som “Vad snygg du är idag”, “Du är döläcker, baby” och “Shit vad snygg du är i den tröjan”? Va?

Visst är det så? Alltid ska de fula jävla asen puscha varandras självförtroende genom att kasta ur sig den ena lögnen efter den andra. Kom nu inte och säg att de gör det av godhet, för det ändrar ändå inte det faktumet att de far med osanning. Det ljuger sina vänner rakt upp i ansiktet. De är falska. Falska och dumma. Jag menar, är de så korkade så de köper vad deras minst lika motbjudande vänner säger till dem? “Vad snygg du är”. Eh? Nej? Du är tjock och ful och ju snabbare du själv inser det desto bättre. Börja banta istället för att blint tro att du är snygg trots dina bilringar runt magen, din dumma kossa!

Nej, då är det bättre att vara smal. Smal och ärlig. Smal, ärlig, fantastisk och superb.

Som mig.

Haha! Kolla fläskfian till höger! Hon är för fet för att kunna hoppa! Haha! Fetto!

Inatt tittade jag och min flickvän Camilla på Oscarsgalan. Vi hade tippat vinnarna och satt och bockade för huruvida vi hade rätt eller fel under galans gång. Vi hade mest fel. Jävla fittgala. Jag hade efter galans slut gissat nio korrekta vinnare av de 24 nominerade. Fy fan. Men, här hänger vi inte läpp inte! Det är ju den 8 Mars idag, och det är ju som vi alla vet den internationella taco-dagen.

Det firar vi tycker jag. Med tacos. Eller tortillas. Eller burritos eller nachos eller vad fan ni nu vill hitta på. Huvudsaken är att vi firar det.

Taco hej.

Idag fyller min älskade flickvän Camilla 21 år. Det är skönt, då vi nu dels till antal år räknade är lika gamla, och dels då vi nu både kan spela på de enarmade banditerna i Las Vegas. Om vi nu skulle få för oss att åka dit, vill säga.

Idag firar vi min baby med tårta och presenter. Det är hon fan värd. Grattis, hjärtat. Hoppas att du får en fantastisk födelsedag!

Puss.

Att skriva med hjälp utav ett tangentbord är ju inte speciellt svårt. Om man använder fingrarna då, vill säga. Använder man däremot sin haka, ja, då blir det genast mycket besvärligare. Det blev jag varse om nu för en liten stund sedan, då jag försökte skriva mitt namn med endast hakan som hjälp.

Jag ska öva på detta. Bli bättre på att skriva med min haka. Skyller det halvtaskiga resultatet ovan på min två millimeter långa skäggstubb. Fast vad vet jag? Det kanske är bra? Jag träffade ju några bokstäver rätt, och jag har ju faktiskt inget att direkt jämföra med.

Fan, kan inte ni skriva era namn med hakan och posta resultatet i kommentarfältet nedan? Vill liksom veta hur duktigt/dålig jag är på det här med hakskrivande.

Tack på förhand.

Idag är det Fredag. Äntligen. Fy fan vad härligt! Visst älskar man ändå Fredagar? Jag gör det i alla fall. Fredagar kickar de andra dagarna lätt. Utom möjligtvis Lördagar. De är också för jävla bra. Och Lördag är det imorgon. Fy fan vad härligt! Visst borde man ändå fira detta? Att det är Fredag idag och Lördag imorgon? Jo, det tycker jag fan. Ikväll firar vi. Min flickvän Camilla fyller år på Söndag, så vi firar dessutom henne ikväll. Fy fan vad härligt!

Ni bjuder väl upp till fest ikväll? Det är ju för fan ändå Fredag, för bövelen! Jo, visst bjuder ni upp till fest! Bjud upp till fest, drick gott och neka alla äckliga tjockisar inträde. De har fan inte på fester att göra! De jävla asen. De kan gott sitta hemma och frossa i sötsaker samtidigt som de gråter över sin “genetiska fetma”. Fy fan för dem. Hoppas de dör, allihopa!

Skål!

Jag har funderat länge. Fnulat fram och tillbaka. Kliat mig i skäggstubben och suckat. Sagt “Mjo”, “Mja” och “Njä”. Först nu kom jag på det. Det coolaste sättet att avrätta en kattjävel på är att såga sönder den med en motorsåg.

Skönt att få det ur skallen. Nu kan jag börja tänka på andra grejor. Till exempel hur man bäst blir kvitt hamsterkräk och annat fanstyg.

Fridens.

Jag har mer eller mindre varit offline hela helgen. Har inte läst några bloggar, inte kollat min facebook och inte postat i något av de diskussionsforum jag hänger i. Min vän Erik kom nämligen upp från Göteborg och hälsade på, och då min flickvän Camilla reste till Stockholm i Lördags morse så har jag spenderat hela helgen tillsammans med Erik och Jayman, i den sistnämndes lägenhet. Jag kom hem först för bara ett par timmar sedan, och startade efter att ha intagit en bit mat datorn. Och herrejävlar, vad skallskadade somliga av er tycks vara…

Sedan när blev det legitimt att stava ordet ändå med ett e istället för den begynnande bokstaven ä? Alltså endå. Folk gör det ju överallt. Jävla infantilt beteende. Jag hatar det. Tidigare har jag sett ett par mindre begåvade slaskfittor till fjortisar stava på detta felaktiga sätt, men nu? Nu gör ju fan alla det? Är det här ett stort internskämt jag missat? Och när jag ändå har er uppmärksamhet så skulle jag vilja veta varför i hela fridens namn folk skriver två punkter efter (och titt som tätt även mitt i) en mening? Varför? För att det är för jobbigt att skriva tre punkter, men för “ocoolt” att bara skriva en?

Wonder Woman skrev två punkter istället för tre. Det fick Superman att tappa humöret.

En annan sak jag också noterat är hur folk på fullaste allvar skriver att de ska “fiksa” en grej. “Fiksa”? “Fiksa”?! För i helvete, vad tror ni vi har bokstaven x till, era jävla nollor? Usch, jag hatar ointelligenta dumjävlar som förpestar min omgivning. Jag vet, jag kan låta lite väl uppretad just nu, men visst skulle man vilja hyra in en lönnmördare som kunde fixa de lågutbildade jävlarna? Ni vet, sätta (en eller tre) punkt för dem, en gång för alla. Det vore väl ändå det bästa?

Fridens.

Många av er som läser Joakim Is Demented är ju skrämmande dumma i huvudet, men till och med ni, era pantade arslen, känner ju säkert till att jag är långt ifrån ensam om att framstå som elak och taskig på internet. Somliga gör det till sin grej. Signaturen Erika bad mig i kommentarfältet till föregående inlägg att dissa en bloggare som sällar sig till den skaran. Eller åtminstone försöker han det. Jag gör inte beställningsjobb. Jag är ingen dumjävel som gör allt ni ber mig om. Men, vidare skrev hon att denne bloggare hade dissat mig tidigare. Det gör det till en helt annan femma, och således klickade jag mig på in bloggen Beelzeboss.

Tillåt mig att småle. Erika, jag hoppas du inte tar illa upp nu, men jag tror jag skippar att såga den bloggen och dess författare. Det vore ju som att knycka godis från ett barn. Låt mig förtälja eder varför:

• Bloggens författare är hiskeligt fet (detta argument allena räcker egentligen).
• Bloggens författare har blonderat hår. Vilken kille över åtta år har det egentligen?
• Bloggens författares hy är grisskär.
• Han kan inte författa en grammatiskt korrekt text.
• Behöver jag fortsätta?

Erika, jag tycker det är jättekul att du letar upp infantila imbeciller som skrivit hatiska inlägg om mig, men ska du be mig såga dem kan du väl åtminstone ge mig något att bita i, istället för en vidöppen dörr att sparka in? Det vore snällt. Jag spenderade endast ett par minuter inne på bloggen, och såg där ingen känga mot vare sig mig eller min blogg. Om han nu som du skriver ändå gjort det, så kan jag bjuda på det. Jag menar, så som den killen ser ut så har han det förmodligen svårt nog redan som det är. Jag kan gå med på att stryka ett streck över det här. För jag är så himlans snäll.

Fridens.

Herrejävlar vad trött jag är! Det hör nämligen inte till vanligheterna att jag sätter min väckarklocka och kliver upp 05.30. Idag gjorde jag dock ett undantag, för om en knapp halvtimme möter Sverige Finland i OS-hockeyn. Sist vi mötte våra efterblivna grannar i öst var under OS-finalen för fyra år sedan i Turin. Den gången vann vi, och då vi fick åka hem som regerande mästare fick finnbögarna nöja sig med ett fjuttigt silver. Åh, som jag hoppas att det sker i år igen! Kom igen nu, Foppa och gänget, vi vill se finskt blod flyta!

Fan, jag är så peppad så jag skakar. Möjligtvis kan min sömnbrist ha lite med mina ofrivilliga vibrationer att göra också, men mestadels beror de på att jag är peppad! Fotboll i all ära, men hockey är ändå den överlägset manligaste sporten. Såg ni när vi körde över tyskarna? Såg ni hur Johnny Oduya tacklade in den intet ont anande tyske fjanten i sargen så han blev liggande helt stilla på isen? Fan vad jag älskade Johnny Oduya då. Jag älskar tacklingar, och speciellt sådana som leder till skador för motståndarna.

Kom igen nu, låt den stora finnslakten börja!

Min flickvän Camilla laddade idag upp en jävla massa bilder på Facebook. Ett par av dem var tagna på nyårsafton. En av dem fastnade jag ett par extra sekunder vid. På nyårsafton samlades ett gäng av mina närmaste vänner hemma hos Säwes dåvarande flickvän och spisade middag. Hon och en väninna hade dukat och pyntat, och på bordsduken låg massa glitter och stjärnor. I ett litet berusat tillstånd tog jag en av stjärnorna och fäste under mitt vänstra öga. “Är jag lik Henrik eller” frågade jag sedan skämtsamt någon bordsgranne, och syftade då på mitt favoritband Broder Daniels sångare. Vilket svar jag fick, om jag ens fick något alls, har jag glömt bort. Något jag tydligen också glömde bort den kvällen var att plocka bort stjärnan, för på bilden nedan, som togs flera timmar senare, sitter den fortfarande där.

Det här var den bilden jag fastnade för lite extra. Dels för att jag noterade att jag burit stjärnjäveln under hela nyårsfirandet, men också för att bilden påminner så mycket om redan nämnda Broder Daniel. Titta på den. Den ser ut att skrika misär. Det ligger kläder och kuddar slängda överallt. Vi dricker skumpa ur kaffemuggar. Camilla ser ut att sova, och mina ögon ser alldeles rödspränga ut.

Och så tycker jag nog fan allt jag är lite lik Henrik på bilden. Klicka här, och jämför själva.

Era jäva as.

Det här jävla vädret kommer bli min död. Jag sitter i skrivande stund hemma hos min flickvän Camilla och tittar ut genom fönstret. Allt jag ser är snö. Snö, snö och ännu mer snö. Det blåser stormvindar, och på Camillas gård bildas de meterhöga tromber. Det viner i luften, och låter liksom “schwich”. Det här överjävliga vädret för tankarna till “Emil I Lönneberga”. Ni vet, när han beger sig ut i snökaoset för att rädda drängen Alfred? Vad var det han kallade det nu igen? Vargavinter? Jo, jag tror det var så. Vargavinter. Omänskligt, är vad det är!

Bara dårar beger sig ut dagar som dessa. Jag är ingen dåre, och stannar således inomhus. Jag lyssnar på musik och tittar på OS. Jag lyssnar på så jävla bra musik. Min musiksmak är ändå förjävla bra. Bättre än eran, vilken dag i veckan som helst. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på den här låten. Den är förjävla bra, och videon slår alla andra på fingrarna.

Ja, det var väl ungefär allt för den här gången tror jag. Skriver mer senare om jag kommer på något fräckt. Eller om jag skulle se någon rolig tjockis halka utanför och inte komma upp. Som en skalbagge! Haha, hoppas det händer!

Fridens.

Kollade precis Aftonbladet, och deras huvudnyhet är just nu att det svenska medaljhoppet Anja Pärson har vurpat, flugit 60 meter och sedan kraschlandat i skidbacken precis innan mållinjen. Folk är chockade. Folk undrar hur Anja mår. Själv är jag förbannad. Jävla fitt-Anja Pärson!

Vadan detta agg, kanske någon dum fåne undrar? Jo, Anja var så nära att ta medalj, men väljer att förråda sitt land och trilla istället. Fy fan för sådana landsförrädare som Anja Pärson! Fy, fy fan! Läs om eländet själva, genom att klicka här.

Fan!

Jag sitter just nu och väntar på att OS-sändningarna av herrarnas snowboard halfpipe ska börja. I väntan sitter jag på Vetgirig. Det är en frågesportsida där man kan möta andra och tävla i så vitt skilda ämnen som “Cornelis Vreeswijk” och “Det hände 1756″. På Vetgirig hänger det mest nördar. Eller hängde kanske jag ska säga? För nu hänger ju jag där också. De flesta är väldigt trevliga mot varandra. Det vill jag ändra på.

Efter att ha mött och vunnit mot signaturen Piffi_Allcrudd, som är en 24-årig tjej skrev jag till henne att jag regerade och att hon kunde dra något gammalt över sig. Då blev hon sur och började käfta. Det skulle hon inte ha gjort.

Alla som är inloggade på Vetgirig kan se de senaste meddelandena medlemmarna sinsemellan. Eftersom jag briljerar och Piffi_Allcrudd bara gräver sin egen grop djupare och djupare är hon nu bortgjord på Vetgirig för all framtid.

Precis som det ska vara.