Bitches, beware. Efter att ha glassat nere i Österrike, Slovenien och Kroatien är jag nu åter hemma. Nu tycker jag fanimig att ni ska välkomna mig hem, annars hamnar ni på min svarta lista.

Fitthoror.

Äh fan, palla Sverige liksom. Oförutsägbart väder, placebofulla fjortisar och slentrian i vardagen. Fler länder måste ju få äran att få ta del av min exceptionella närvaro, eller hur? Jag spenderar nästan all min tid här i Sverige, så ibland måste jag ju få komma iväg och låta fler av världens invånare få sola sig i min glans.

Jo, så får det bli. Nu sticker jag till Kroatien, och värmen. Ska ladda mina batterier, så att säga. Försöka beta av ett par böcker jag velat läsa men aldrig fått någon tid att öppna. Med mig här jag flickan jag håller kär, så bättre kan det ju faktiskt inte bli.

Beräknas vara hemma om lite drygt två veckor, och lovar då att komma igång med bloggandet igen. Jävlar, vad vi ska hata tillsammans då! Ni anar inte…

Fridens.

Ni som läst Joakim Is Demented ett bra tag kanske minns att jag gjorde mig lite lustig på prgeribarns bekostnad? Ni vet vad progeri är? En sjukdom som gör att kroppen åldras i förväg. De flesta progeribarn upplever aldrig sin 13:e födelsedag, för kroppen är då som en 100 årings. Jag tar tillbaka allt taskigt jag skrev om dem. Fan, kolla bara på bilden nedan!

Killen på bilden lider av progeri, men likförbannat får han bitches. Sicken skön player, liksom. Pimpin’, playin’, progerian’…

Fridens.

Jag och Jayman tog en sväng förbi Coop nyss, och såg då en douchbag körandes en sportbil. Inget konstigt med det. Det roliga var att tjommen hade sänkt bilen så helskotta mycket att han inte kunde köra in på Coops parkering. Han försökte och han försökte, men skrapade bara i underredet hela tiden. Jag och Jayman skrattade åt eländet.

Efter ett litet tag gav han upp och parkerade istället i en bussficka på andra sidan vägen och sprang in i butiken. Man måste ju älska sådana idioter som sänker sina bilar i tron om att få fitta, och sedan inte kan parkera för att köpa en liter mjölk. Jayman tog en bild på bilen, som ni kan se nedan.

Personer med sänkta bilar måste ju vara något av de sorgligaste folkslaget som finns. Efter samer då, men that goes without saying.

Fridens.

Fridens.

Det här är min vän Jayman. På bilden nedan är han lite rund om fötterna, men det hör egentligen inte hit. Glöm det.

Idag var jag och Jayman på stan och tittade på alla dumjävlar som spatserade runt i Uddevallas centrala stadskärna. Vi såg en tjej med små bröst och smal hals. Jayman dunkade mig i ryggen och frågade om jag visste vad det innebär om en tjej har smal hals. Det visste jag inte, och det påpekade jag också för Jayman. Han berättade att tjejer med smal hals alltid har en tight fitta. Dem är trånga som fan, sa han.

Min vän Jayman är full av nödvändiga fakta.

Alltså, jag gillar ju att både skriva och få respons från er som läser, men det roligaste med den här bloggen är ju ändå att se vad folk söker på för att hitta hit. Titta här nedan bara. Här ser ni de i skrivande stund tio senaste söktermerna som lett till Joakim Is Demented.

Jag menar, “hanns snopp sprutade”? Vem fan googlar något sådant? Och hur jävla korkad är man om man inte kan stava till “hans”? Ni slutar aldrig att förvåna mig, det ger jag er…

Den officiella trailern till filmen om Broder Daniel, världens bästa band, har nu släppts. Jag tror bestämt att jag kom lite i byxan.

Fridens.

Igår ställde jag till med fest här hemma hos mig. Det klart, vart skulle jag annars ställt till med fest? Va?! Svara mig på det, kuksugarfittor! Äh, skitsamma! Camilla, Jayman, Carl-Uno, Vaniljam och Gego behagade komma och dricka alkohol med mig. Rätt omgående drogs det igång ett ölspel som tydligen hette Treman. Det var kul. Jag minns reglerna klart och tydligt, men palla skriva ner dem här på bloggen. Palla! Någon timme senare spelade vi sms-roulette, som mycket möjligt kan vara det roligaste som någonsin uppfunnits. Efter att somliga börjat fyllna till rätt ordentligt började vi istället köra 21. Det gick sådär, för folk började bli för fulla för att minnas alla regler och skit. Detta resulterade ju enbart i att de fick dricka ännu mer. Det tyckte jag och Vaniljam var kul.

Mitt i ett varv av 21 började Mattias viska något i Camillas öra, och hon viskade sedan något i mitt. Efter en stund förstod vi alla att Mattias hade bytt spel från 21 till den betydligt tristare viskleken. Den varade inte så länge som tur var. Vi orkar inte spela längre, skrek någon och istället åkte gitarrerna fram. Vi spelade massa Håkan Hellström, en del Broder Daniel och yttepyttelite Red Hot Chili Peppers. Och en del annat också.

Sen blev alla skitfulla, men eftersom det var lördag kändes det högst legitimt. Faktiskt.

Fridens.

God morgon på er, era satans jävla fittjävlar! Idag vaknade jag upp med en smak av whisky i munnen, och ett distinktivt hat mot sådana där slynor och dumjävlar som på inbjudningskort skriver “ta med ett glatt humör”.

Åh, sådana människor vill man ju bara hiva framför tåg!

Vissa bilder är så klockrena i sig att en bildtext bara skulle kännas överflödig och onödig. Som den här bilden, till exempel.

En glad hund helt enkelt. Inga konstigheter. Frågor på det? Nej? Bra!

Jag brukar skriva rätt utlämnande om mig själv här på Joakim Is Demented tycker jag allt. Försöker att inte sticka under stol med något. Känner att jag inte vill dölja något för er som faktiskt läser den här bloggen. Därför kanske det är på tiden att jag berättar för er om ett litet projekt jag och några närstående till mig har hållt på med den senaste tiden. Jag, Camilla, Jayman, Carl-Uno och Mattias har startat en dansgrupp tillsammans. Ja, det är helt sant. Vi tar det hela väldans seriöst, och har nu spelat in vår första video, som ni kan se här nedan.

Vad säger ni? Helt bakom flötet är vi väl ändå inte? Om jag får säga det själv tycker jag vi är riktigt begåvade, allesammans. Det enda som egentligen oroar mig är att min flickvän Camilla ser ut att ha större biceps än mig i nuläget.

Creds till Darya, som var först med att starta en dansgrupp.

Jag vet inte hur tillförlitliga mina källor är, men jag fick precis reda på att en mans spermier är av bäst kvalité när mannen är 22 år gammal. Allt eftersom åren går blir kvalitén på spermierna bara sämre och sämre. Det tyckte jag var kul. Jag drar lite på smilbanden här framför datorn just nu. Ungefär som på den här bilden.

Ni kanske undrar varför jag finner detta så lustigt? Jo, för att om detta stämmer innebär ju det att ju längre man väntar med att skaffa barn, desto sämre förutsättningar ger man sin unge. För varje år som går kommer ungen bli allt mer och mer efterbliven, och är man en manlig oskuld på 23 år eller äldre är man evolutionistiskt sätt en jävla förlorare.

Fast huruvida mina källor stämmer vet jag inte, men om de är tillförlitliga finner jag det hysteriskt kul.

Fridens.

Jag är i skrivande stund fortfarande helt slut i kroppen efter allt dykande. På och av med torrdräkt, dykväska och tyngdbälte härsan om tvärsan. Upp och ner i vattnet jämt och ständigt. Usch och fy fan, det tär på min späda lekamen vill jag lova! Ikväll har jag, min flickvän Camilla, min lillebror Peter och kompisen Mattias suttit hemma hos mig och druckit lite vin. Pratat om allt mellan himmel och jord. Och dykning.

Nu har Mattias knallat hem, och Peter och Camilla har somnat. Själv är jag fortfarande vaken, och har av någon knepig anledning blivit fruktansvärt sugen på att se om filmerna om Johan Falck. Jag har ju alla hittils släppta i min filmsamling, så teoretiskt sett finns det inget som kan stoppa mig just nu.

Jo, så får det bli! Ett spontant Johan Falck-maraton så här mitt i natten. Först ut – Noll Tolerans. Bra grejor. Får se om jag orkar se de efterföljande filmerna inatt eller om jag väntar något dygn med dem.

Fridens.

Det föregående inlägget här på Joakim Is Demented avslutade jag med texten “Vi har Zlatan, Danmark har fan ingenting”, och det står jag fast vid. Det jag glömde var att vi även har idioten Mikael Nilsson, som igår passade bollen till en motståndare som lätt kickade in den i vårt mål.

Människor som Mikael Nilsson borde landsförvisas. På livstid.

Nu glömmer vi gårdagens fiasko, och koncentrerar oss på valet istället. Eftersom jag fyller i slutet av November var jag 2006 inte röstberättigad, så först idag rök min valoskuld.

Jag har förstått att man i regel inte ska skylta med vilket parti man röstat på. Det ska vara var mans ensak och ingen annans. Ett typiskt exempel på den svenska mentaliteten, men jag följer väl den oskrivna regeln och väljer att inte avslöja mitt val. Jag nöjer mig med att berätta att jag kände mig som Kapten Jack Sparrow när jag vandrade in i vallokalen och gjorde mitt val. Ikväll ska jag hissa Jolly Roger och korka upp en flaska rom.

Men jag säger inte vad jag röstade på, så det så.