Jaha, mina kära vänner (och ni andra också). Ännu ett år är nu snart avklarat, och vilket år sedan! Det har varit by far det mest händelserika året för mig hittils.

Jag var i Thailand med min familj, och min farbror och min kusin, och hade det otroligt underbart. Direkt när vi kom tillbaka till kalla Sverige så längtade vi alla tillbaka till Phuket. Självklart kommer vi resa dit igen, men när det blir är dock inte bestämt.

Tyvärr gick båda mina farföräldrar bort under året, inom en 2-månadersperiod, och det var ju självklart oerhört jobbigt, men jag vill allt tro att dem har de bättre nu, och jag tänker på dem varje dag.

2007 var också året då yours truley tog studenten. Efter att ha pluggat Media med inriktning på Film i 3 år så var det otroligt skönt att äntligen bli fri från skolans bojjor. Dagen då jag tog studenten var det inte ett moln på himmlen, och solen stekte på något oerhört så det blev näst intill olidligt varmt då jag ju liksom alla andra manliga elever var iförd svart kostym. Dock var det en utav de bästa dagarna i mitt liv, då alla verkligen var på toppenhumör och sjöng, skrattade, och dansade!

Sommaren tillbringades till största delen i Uddevalla med omnejd. Jag åkte väldigt mycket skateboard, festade med vännerna, hittade på nya hyss, och bara levde livet.

En solig dag i Augusti så ringde min kompis Robin mig och berättade att han hade fixat jobb till mig, om jag var intresserad. Jag, som då knappt hade börjat söka jobb alls, fick reda på att Robin hade rekommenderat mig för sin chef, som var i behov av mer personal, så samma dag så började jag jobba som entreprenör. Suveränt!

Då jag började dra in redigt med pengar, så bestämde jag mig även för att pröva mina egna vingar, och flytta hemifrån. Jag flyttade ihop med mina polare Robin Hultén och Chanelle Lindell. Jag bor fortfarande med dem, så jag antar att det gått rätt bra i alla fall

Och så nu då, precis på årets slutspurt, så går jag och blir kär för första gången på flera år. Kärleken är besvarad ifrån flickan i fråga, och allt är bara så underbart.

Så ha nu ett riktigt värt… Eller vänta lite nu. Jag vet inte exakt vilka som är inne och kikar på min blogg, föutom ni som kommenterar då, men för er som inte känner till det så använder jag ordet Värt väldigt ofta. Värt betyder för mig typ Coolt, Grymt, Suveränt eller som i detta fallet Gott.

Så från mig till alla er där ute (utom ni feta personer);

Värt nytt år!

Hörni, era trögfattade idioter! Nu är det dags att klara upp ett och annat känner jag!

Nästan dagligen sedan jag startade denna blogg så har jag fått frågan ifrån olika folk vad ordet Demented betyder. Ingen har vågat fråga i komentarfältet, utan alla har när de mött mig tagit mig åt sidan och frågat typ något i stil med:

- Öh, Demented… Haha, betyder det… öh… erhm… dement eller? Eller vad betyder det egentligen?

Okej. Nu skall vi reda upp i den här röran.

Ja, ‘Demented’ kan betyda ‘Dement’, men det är inte just det jag syftar på i mitt bloggnamn. Varför skulle jag döpa min blogg till det? Jag är ju inte dement.

Jag tog namnet ifrån John Water’s film Cecil B. Demented, som handlar om en filmgalen psykopat som under vapenhot tvingar en känd och framgångsrik skådespelerska att agera i hans film. Då jag är rätt filmtokig, och alla vet det, så kallades jag ‘Cecil’ i min gamla skola av rätt många av ettorna, när jag gick i trean.

Översättningen av ordet Demented som jag syftar på i mitt namn är snarare Psykistk störd, Galen och Oresonabel.

Så, nu vet ni det. Sluta fråga nu. Jävla fnask.

Hej, era jävla stalkers!

Skulle ni vilja göra mig (eller okej då, Chanelle) en tjänst? På Sveriges årliga filmgala Guldbaggen så delas det årligen ut ett pris som heter Biopublikens pris. Det går ut på att vi privatpersoner (alltså ingen jury) skall rösta på vilken svensk film vi i år tyckt vart bäst.

Min rumskompis Chanelle Lindell spelade ju som ni säkert alla vet huvudrollen i tonårsrullen Ciao Bella, och hon skulle bli utom sig av lycka ifall hennes film skulle kamma hem priset, och det skulle kunna öppna nya dörrar och ge henne fler eventuella jobb inom branshen.

Skulle ni vilja hjälpa min kära sambo och rösta på hennes film? Klicka här för att rösta på Ciao Bella, och göra Chanelle till världens lyckligaste.

Eller tja, världens näst lyckligaste kanske, efter mig själv. Jag är kär, och jag njuter varje sekund av det!

… och det är underbart!

Arn – Tempelriddaren heter den första utav 2 filmer baserade på Jan Guillo’s succéromaner om den unge Arn Magnusson , en helt normal pojke som föddes under andra hälften utav 1100-talet,  som växer upp som munk, men på grund utav hans kärlek till den vackra Cecilia Rosa blir skickad till det heliga landet Jerusalem för att kriga i Gud’s namn. Filmen är regisserad utav den danske Peter Flinth, och i titelrollen som Arn ser vi Joakim Nätterqvist.

Handlingen kretsar kring Arn. En liten pojke i 1100-talets Sverige, som efter en olycka hamnar i någon typ av koma. Hans mycket religösa moder ber för sin sons liv, och lovar Gud att om han återger hennes sons liv, så skall hon låta honom uppfostras i ett kloster, och bli en Guds tjänare. Arn vaknar senare upp, och hans föräldrar är utom sig av lycka. Dock drabbas Arn’s mor av någon pestliknande sjukdom, och hon är övertygad om att det är Gud som straffar henne för att hon inte hållt sitt löfte. Trots Arn’s faders försök att hejda henne, så tar hon med sig sin son och sätter honom i ett kloster där han skall uppfostras i Gud’s tro. Kort senare avlider hans mor till följd utav hennes sjukdom.

I klostret får Arn lära sig både engelska, arabiska och latin, och lär sig även konsten att skriva. Dock är det hans skickligheter i ridning och fäktning som utmärker honom… när han i vuxen ålder blir fri från klostret återvänder han hem, där han träffar den vackra Cecilia Rosa, och de unga tu blir genast förälskade. Dock tillhör Cecilia ‘fel’ familj, och efter några falska anklagelser döms Cecilia till att utktas i ett kloster för kvinnnor i 20 års tid, medans Arn, som ju är mycket skicklig med sitt svärd, blir sänd till Jerusalm för att kriga mot muslimerna om det heliga landet…

Filmen (eller filmerna rättare sagt. Uppföljaren Arn – Riket Vid Vägens Slut, som spelades in samtidigt som den första, kommer att ha premiär om ca: 1 år) är det mest påkostade filmprojektet i Skandinaviens historia, och kostade drygt 215 miljoner kronor att filma. Filmen är snyggt fotad, och berättelsen är intressant, om än rätt slätstruken. Joakim Nätterqvist spelar rollen som Arn med bravur, men annars är det lite sisodär med skådespeleriet. Jag får intrycket att regissören Finth ville vara säker på att inte krasha detta enorma projekt, och tog således inga chanser, utan spelade på säkra kort. Alltså klarar sig alla med ett godkänt betyg, medans det bara är Nätterqvist som glänser.

Filmen är 2 timmar och 44 minuter lång, och det blev rätt segt i slutet då handlingen är ganska långsamt berättad. I början av filmen får vi höra en berättarröst som informerar oss tittare om några detaljer, men jag tycker att man skulle slopat det, och kört på istället. Nu kändes det bara fjantigt, och filmen rundades av lite väl snabbt kan jag tycka, men over all så var den bra. Men inte så mycket mer.

Hejsan hoppsan, era inavlade nötter!

Ikväll tod vi en tur ner till Agassis’ för att ta en öl eller två, och sitta och tjöta lite. Egentligen hade jag tänkt sitta hemma och se någon film, men då alla andra skulle ner, så hakade jag , Robin och Jayman med. robin bestämde sig för att inte dricka, utan han beställde bara en coca-cola med is och citron. Jag och Jimmy beställde dock in varsin öl, och vi mötte väldigt många vi kände, vilket ju alltid är kul. Även Milla tittade förbi en sväng, trots att hon egentligen inte hade planerat det, och vi allihopa hade det trevligt. Vi spelade lite Guitarr Hero III nere på krogen också, men kvällens DJ hade fuckat med inställningarna så det var lite delay, vilket var sjukt irreterande, men men, det var kul i alla fall

Efter att jag och Jimmy tagit 3 bärs var, så kände vi oss nöjda, så vi hoppade tillsammans med Robin den nyktre in i bilen och körde ner till Pingvin där vi grabbade varsin pizza. Vi satt där och kikade på de dryga 300 bilderna som Jimmy den fotokåte fan tagit under kvällen, och när vi gått igenom alla bilder, och var mätta och goa, så körde vi till Shell där undertecknad inhandlade 2 påsar chips, innan det bar hem till oss där vi nu sitter och lirar Guitarr hero III och tar det chill

Fridens.

PS. Om någon har något tips på hur jag på något bra sätt kan hämnas på Milla, Martina och Robin som gav mig en ofrivillig luder-makeover så kan ni väl skriva ner era idéer i kommentarfältet, eller alternativt maila mig dem? DS.

Kära vänner (och ni andra blogg-stalkers också). Jag känner mig deprimerad.

Igår kväll var jag och mina hombres Martin, Simon och Johan nere och kollade på Arn – Tempelriddaren (recension kommer snart). Efter att filmen var slut så ringer Robin mig, och undrar om jag ville ha skjuts hem, då han ändå skulle köra hem Milla. Jag svarar att det går väl bra, så jag ställer mig vid korsningen mellan Bleket och Östrabo, och efter någon minut ser jag The White Pearl rulla in vid trottoaren där jag står, och jag kliver in i bilen.

Vi kör runt lite, och känner att det vore synd att avsluta dagen redan här, så vi bestämmer oss för att hitta på något. Jag föreslår att vi ju kan ringa Martina och höra om vi kan komma upp till henne en sväng. Sagt och gjort, vi ringer Martina som bara tycker att det vore kul, så vi åker hem till oss, hämtar lite öl, tequila och vin, och packar in oss i bilen och kör upp till Martina, som välkommnar oss med öppna armar.

Vi lyssnar på musik, leker med Martina’s katt Mitzy och pratar om allt från aids och fetma till rikedommar och sjukdommar vi haft. Efter att tag blir både Martina och Robin rätt rejält dragna, och springer runt och tjoar och dansar. Jag och Milla har lite mer finess, och blir snarare salongsberusade, och jag lägger mig i soffan med mitt huvud i Milla’s knä, och där ligger vi och pratar i vad som till slut skulle bli några timmar. Hur mysigt som helst!

Efter ett tag stormar en rätt skön Martina in i bara underkläder och säger att vi är tråkiga och undrar om vi inte kan gå in och lägga oss istället.

Sagt och gjort, vi knallar in i sovrummet där Robin redan har däckat och tar upp halva sängen (och det var fan ingen liten säng!). Vi knuffar på honom, och tar sedan av oss kläderna och kryper ner. Där ligger vi och sjunger allt från Trollmor har lagt sina elva små troll till Sommartider. Efter någon minut så kommer John Blund och sprutar mig i ansiktet, och jag somnar in. Efter ytterligare någon minut vaknar jag upp av att Milla sprätter mig i pannan med sitt pekfinger, och berättar att hon tycker jag borde vara vaken istället, för det är så trist annars, då nu också Martina slocknat.

Jag och Milla liger och myser och pratar lite till, innan jag än en gång flyger iväg till sömnens rike. Jag vet inte hur länge jag sover, men efter ett tag hör jag Milla’s lilla röst som säger något i stil med:

- Att vakna vore väl inte helt fel?

Haha, hon är underbar. jag går upp igen, och vi sitter och pratar lite till. Efter ett tag känner jag dock att jag inte har så mycket kraft kvar, så vi går in och lägger oss igen. När jag sedan vaknar igen, så ser jag Milla sitta och peta på mig. Robin och Martina har vaknat och gått till vardagsrummet, och jag sträcker lite på mig, och tar på mig mina kläder.

Då, precis då, mina kära vänner, noterar jag något fruktansvärt. Någon eller några har under min lilla tupplur målat mina naglar knallrosa med nagellack. Jag kände mig så slampig. Jag kände mig som ett luder. Jag kände hur min awesomeness skönt några snäpp.

Efter någon timma, så tackar jag, Robin och Milla för en trevlig afton, och hoppar in i Robin’s älskade golf och kör nedåt stan för att lämna av Milla. Efteråt så åker vi till McDonald’s för att käka. jag skämndes likt en snorunge som precis blivit fångad med handen i kakburken då jag lämnade över mitt betalkort till McDonald’s-biträdet.

När vi satt och åt så kunde jag känna hur allas blickar vandrade emot mig och mina horiga naglar. Jag vet precis vad de tänker. Där går han, den billige jävel. Vilket jävla horbarn. Går runt sådär och fnaska mitt på blanka dagen. Joakim: slampan.

Fyfan! Tvi vale! Detta håller inte mina kära vänner. Varken Robin, Martina eller Milla går länge säkra, för hämnden är ju som ni alla vet ljuv…

Fortsättning följer…

Hej.

Idag fick jag ett chockerande besked. Det kom helt oväntat, men mina föräldrar tyckte att det var dags att berätta det för mig. Jag är adopterad.

Haha, eller inte! Visste bara inte hur jag skulle inleda kvällens inlägg, så jag skrev bara på och det blev som det blev. Fyfan, adopterad? Jag? Never baby!

Idag har vi vart och handlat bland annat (haha, det rimmar!). Jag inhandlade ett par nya jeans, då jag kände att det var dags nu. Jimmy slog på stort och inhandlade ett stycke jacka, ett stycke kavaj, ett stycke skjorta samt ett par jeans. Självklart glömde jag att köpa en ny laddare till min Nokia, då vår helvetesfitta till katt har gnagt sönder min så den glappar något otroligt!

Nåväl, det löser sig alltid. Det brukar det göra i alla fall. På återseende, era smutsiga kukhuvuden!

Jayman & Joakim signar ut.

Festade med mina homies Jayman och Erik idag. När vi stod i kön kommer det fram en het tjej och frågar om vi har en tändare. Jag och Jimmy säger att hon kan få låna en tändare om vi får ta ett kort på henne. Hon skrattar, och Jimmy knäpper en bild på henne.

Joakim: Haha, den skall upp på min hemsida!

Okänd tjej: Nej! Ni får inte publicera den någonstans! Haha!

Joakim: Okej.

Okänd tjej: Helt ärligt alltså, lova att inte göra det.

Joakim: Jag lovar, men då vill jag ha en kram.

Okänd tjej: Haha, inga problem!

Vi kramas, och sedan börjar jag traska in på GG igen.

Okänd tjej: Hallå, tändaren då?!

Joakim: Jävla slyna.

Så kan det gå en helt vanlig kväll Här postar jag bilden också:

Fridens.

Sitter på msn, och helt sonika ploppar ett nytt fönster upp. Det är Johan som har skrivit till mig.

Johan: Tjena mannen!

Joakim: Hallå du!

Johan: Görs?

Joakim: Är bakis som fan, så nu sitter jag och klunkar coca-cola för fulla muggar, och trycker i mig chips… Själv då?

Johan: Haha, som alltid då Jag skall gymma snart tror jag, men du, är det bio ikväll eller?

Joakim: Japp, såvida Simon eller Martin fixat biljetter. Vi skulle ju gått igår egentligen, men då hade alla missföstått varandra så ingen hade bokat…

Johan: Haha, jofan, hörde det!

Joakim: Eller ja, Simon och Martin hade missuppfattat. Jag missuppfattar aldrig.

Johan: Haha!

Joakim: Seriöst alltså. Jag gör inte sådana dummheter.

Johan: Men jag ringer Simon då och kollar om han har fixat biljetter, och så ringer du Martin då eller?

Joakim: Sound’s like a plan!

Jag ringer Martin, som inte hade fixat några biljetter. Jag återvänder till min chatt med Johan:

Joakim: Men lebbhora också! Han hade inte fixat!

Johan: Simon trodde att det var du som skulle beställa sa han.

Jag och mina kompisar är fan bäst på att organisera saker alltså

PS. Vi fick till slut biljetter i alla fall. Tills imorgon. Suck. D.S.

Hallå, era jävla cirkusarbetare!

Fan vad kul att det varit så juligt nu under julen alltså. det har regnat, blåst och vart grått och mulet hela tiden. Minns när jag var liten, och det alltid var snö på Julafton. Men men, jag är inte den som är den. Hellre ingen snö än lite snö som sedan förvandlas till slask och sån skit. Jag hatar fan slask. Slask är något av det värsta jag vet. Slask och tjockisar. Fyfan säger jag bara.

Fyfan.

Annars fyller 2 kompisar år idag, och det är ju lite värt att fira. Mina 2 födelsedagskompisar idag heter Jesus och Darya. Jesus och jag har såvitt jag vet aldrig träffats in real life, men han är tydligen med mig hela tiden om man skall tro på prästen, och Darya har jag bara träffat en gång tror jag. På filmmässan i Göteborg i mars, men vi har snackat rätt mycket på msn och fylle-sms:ar alltid varandra. Haha.

Jesus däremot får jag aldrig sms av, och jag har inte hans nummer så jag kan inte skicka något kul sms till honom…

Förrut satt jag och hängde lite på ett forum jag helst undviker att beätta så mycket om, och jag fick en av de bästa och mest informativa bilderna jag någonsin sett, så jag kan ju avsluta med att visa er den bilden, och uppmana er alla att se och lära:

Morsning korsning, era skelögda missfoster!

Shit vad trött jag vart idag. På väg upp till mina farföäldrars grav så sov jag som en stock, och jag sussade lika sött i bilen på vägen hem också. julklappsutdelningen gick finfint, och jag är helnöjd med mina presenter! Nu sitter jag här hemma i lägenheten och spelar Guitarr Hero III med Robin. Mattias skulle komma över en sväng och knäcka en bärs med oss tror jag…

Så, vad finns det annars att berätta då? Hmm, faktiskt inget jag kommer på nu så här på rak arm… Skall nog försöka åka ut till Torp Köpcentrum i övermogon och trängas med alla andra lättfotade jävlar i mellandagsrean. Känner att jag vill ha ett nytt par jeans, och självklart lite film, hehe…

Nåväl, om ni är värda det så hoppas jag att ni har en trevlig Julafton, och är ni inte värda det så tycker jag ni skall sluta läsa min blogg nu, då ingen här vill ha er.

Allvarligt alltså, ingen vill ha er.

Ho, ho, ho!

Shit vad mätt jag är alltså! Känner sig ju som värsta ärkefettot! Dagen började med att jag gick upp och duschade, innan jag klädde på mig och gick ut mot vägen där mina föräldrar och brorsan hämtade mig, och vi åkte upp till min mormors grav, där vi mötte upp resten av släkten på morsans sida. Efter att ha tänt lite ljus och så så åkte vi hem till mina föräldrar med hela släkten i följe och åt julmat och delade ut lite julklappar. Även i år fick jag en flaska Jack Daniel’s, så ikväll skall här njutas!

Min kusin Jessie och hennes kille Micke och deras barn åkte precis hemmåt, och snart skall vi andra också bege oss iväg. Jag, brorsan och mina föräldrar skall upp till min farmor och farfars grav för att tända lite ljus och så, för att sedan åka hemmåt igen och äta en redig julmiddag (inte för att jag är direkt hungrig, men men…). Det skall bli gott i alla fall…

Fortsättning på sagan om Joakim’s julfirande fortsätter lite senare ikväll…

Klockan har nu passerat midnatt, och det är nu Julafton! Jag kommer blogga imorgon också, men jag ville bara passa på att redan nu önska alla ni demented fucks en riktigt god jul!

Gokväll, mina små nissar!

Sitter nu uppe på Fasseröd hos mina föräldrar och är proppmätt efter att ha käkat julskinka och ischocklad (och det vankas mer!)… Jag följde med Robin ut till Torp Köpcentrum förrut idag, då han kom på att han inte hade handlat några julklappar ännu. Good planning, Robin.

Tror aldrig jag sett så mycket folk på Torp, och synnerligen inte så många dumma människor heller för den delen. Jag såg ett stycke dvärg, 2 stycken människor med downs syndrom, och typ 10-12 stycken med tandställning.

Fyfan alltså! Här går man och skall fira julen, och bjuds på en jävla live-show i äckelheter!

Man borde porta dessa kräk från Torp tycker jag. Kan se det framför mig, hur en 12-årig kille med downs syndrome blir stoppad vid entrén. Haha, fan vad skojj det vore!

Seriöst alltså. Det vore skojj.