Worst. Party. Ever.
Igår var det fest hos min vän Robin. Ord kan inte beskriva hur mycket den sög. Jag tänkte ta det lungt och inte dricka speciellt mycket och tog därför endast med mig tre stycken öl. Trots att jag anlände 45 minuter senare än jag blivit informerad om att festen skulle börja var jag den första gästen.
Jag slår mig ner i soffan jämte Robin och tillsammans börjar vi titta på diverse roliga klipp på YouTube. Ungefär en och en halv timme senare plingade det på Robins dörr och de övriga gästerna entrade Robins lägenhet. Redan innan de klivit in genom dörren började de tjoa och skrika för glatta livet och jag kände direkt att jag nog allt hatade åtminstonde 90% av dem.
Genast började folk dansa, skrika, tafsa och klänga på varandra. Jag satt vid datorn och kände hur kroppen min kokade av avsmak.
Fyfan, tänkte jag. Ush och fy och blä! Jag loggade in på msn och skrev till min vapendragare Jayman att han måste komma. “I can’t stand these dipshits!” proklamerade jag och erbjöd mig att gå och möta upp honom halvvägs ifall han kunde komma. Jayman, som är en av mina allra närmaste vänner, förstod hur mycket jag led och bestämde sig för att komma ner och hålla mig sällskap under fjortisfittornas eskapader i Robins lilla etta.
När jag efter att ha gått och mött upp Jayman senare kom tillbaka till festen hade två av tjejerna däckat medans fyra andra spytt (samtidigt dessutom!). Jayman berättade för stackars Robin hur jävla dålig hans fest var och suckade högt. Robin sa att han var benägen att hålla med och sprang sedan iväg för att hämta vatten åt någon tjej som enligt de övriga festdeltagarna hade slutat andas. Jag och Jayman skakade på huvudet, knäckte varsin bärs och satte oss i soffan. Så här peppade såg vi ut:
Vi tittade på de minderåriga tjejerna som stod och dansade porrigt på vardagsrumsgolvet. Sedan på de fjuniga oskulderna som så fort de fick en chans sträckte fram sin hand och klämde någon av tjejerna på brösten. Sedan tittade vi på varandra och skrattade åt eländet. Det var då vi såg ett välbekant ansikte i soffan. Det var nämligen ingen mindre än the one and only Vaniljam!
Jag frågade Vaniljam vad fan han tyckte om den här pissfesten. Han sneglade bort mot tjejerna, vände sig sedan tillbaka mot oss och sa att han tyckte festen nog allt var helt okej. Sedan skrattade han och gav mig tummen upp.
Jag och Jayman informerade honom om hur fel han hade. Festen var allt annat än “helt okej”. Den suger ju för fan smegma, skrek jag till honom. Han ändrade sin uppfattning om Robins fest och gjorde sedan en ny, mer passande, gest. Jayman uttryckte även han sitt missnöje.
När vi nu alla var överens om hur dålig festen faktiskt var omfamnade vi varandra och gjorde den numera legendariska Vaniljam-posen.
Plötsligt springer Robin fram till den avdäckade tjejen och försöker få upp henne ur sängen. Vi frågar vad som står på och får reda på att hennes pojkvän nu var på väg för att hämta henne. Tydligen skulle han föra henne till sjukhuset för magpumpning. Awesome, tyckte jag och sprang fram och tog ett kort på henne. Jävlar i min låda, då vaknade hon till vill jag lova. Hon boxade och slog på mig så hårt hon kunde (vilket ju inte alls var speciellt hårt då hon knappt kunde hålla ögonen öppna). Jävla hora, sa jag och satte mig i soffan där jag och Jayman tittade på bilden och skrattade så vi tjöt. Tyvärr känner den här tjejen min lillebror, jag känner hennes storebror och jag tror att även våra föräldrar är bekanta så hade jag publicerat den här bilden skulle jag få så mycket skit så ni anar inte. Jag vill, men kan tyvärr inte.
Jag, Jayman och Vaniljam går liksom alla andra ut i hallen för att se till så hon kommer ut utan att ramla ner för trappan och bryta alla ben, vilket i och för sig vore skitcoolt. Efter att hennes pojkvän hämtat henne beger vi oss in i vardagsrummet igen. Då tar en kort och liten tjej av asiatiskt påbrå tag i min arm och granskar mitt ansikte ett par sekunder. Hon brister sedan stolt ut att hon minsan läst min blogg och att hon tyckte den var jättekul. Värt, sa jag och uppmanade henne att gå in på Joakim Is Demented imorgon (läs: idag) och kolla. Hon sa att det skulle hon göra och ville sedan posera på bild med mig. Posa porrigt, sa hon med världens gällaste röst. Okej sa jag, ställde mig brevid henne och lät Jayman ta ett kort.
Bild borttagen på begäran av tjejen med asiatiskt påbrå.
Om du, lilla korta tjejen av asiatiskt påbrå läser detta, så var så snäll och besök aldrig den här hemsidan igen, okej?
Jag slog mig sedan ner brevid Jayman, som nu åtagit sig rollen som kvällens DJ. Han satt och spelade låtar ingen ville höra och gav blanka fan i folks requests. Folk önskar ju Kent för fan, skrek Jayman argt och satte på Andrew W.K’s Party Hard. För det är så han rullar. Jag knäckte en bärs och lutade mig tillbaka i soffan. Några hade nu börjat dansa igen. Vaniljam såg glad ut. Han hade fått en tjej han nog skulle få ligga med under natten. Han är för skön den där, Vaniljam. Går rakt på andrasorteringen!
Sedan tog våra öl slut. Jag och Jayman kände hur hungern gjorde sig påmind och bestämde oss för att lämna den så kallade “festen” och att vandra hem till honom för att där laga fläskfilé med ris och bearnaisesås. Det gjorde vi också. Nu sitter vi här hemma hos Jayman, proppmätta och lyckliga över att förhoppningsvis mer aldrig behöva träffa de nollorna som var hemma hos Robin ikväll.
Fridens.
Saturday, January 31st, 2009
